Vad är det för gemensam nämnare mellan attityd, inställning, tillstånd och poker?

Det stod i tidningen häromdagen att den sport som ökar mest med antalet utövare är poker. Den första frågan som kommer till mig är om det verkligen kan/ska räknas som sport, den andra om utövarna är lika intresserade av syn i det verkliga livet som när de spelar poker?

Den första frågeställningen är i det här läget oväsentlig, men den andra frågeställningen är egentligen lika aktuell för oss alla, oavsett om vi spelar poker eller inte.

Vad tycker vi om syn?
När vi möter människor och när vi pratar om vikten av att ha rätt attityd, eller att vara i rätt tillstånd och ha en bra inställning är i stort sett alla rörande överrens om hur viktigt det är och att det inte är kul att träffa människor som är negativa, sura eller otrevliga.

Vi är tydliga med hur ”man” bör bete sig, hur ”man” bör tänka och hur ”man” skall agera i olika situationer. Ändå är det frapperande att se hur många människor som saknar egen spegel och som när det blir, likt i poker, syn faller platt. Varför är det så svårt att förstå sina egna beteenden och så lätt att ha åsikter och tycka om andra?

Människosynen är vår plattform, där bor våra grundvärderingar och dessa är ofta djupt rotade och svåra att ändra om jag inte har en stark längtan till att förändra mig själv. Människosyn innebär hur jag ser på mig själv i förhållande till andra och hur jag ser på annat i förhållande till mitt eget värde. Ser jag upp till andra så kommer jag per automatik att se ner på vissa.

Frågan jag behöver ställa mig innan är; har alla människor lika mycket värde? Är alla insatser lika viktiga?

Minns för några år sedan då en VD tyckte att han behövde väl inte lära sig receptionistens namn för hon var inte så viktig för företaget. När jag då kommenterade att hon ofta är den första kontakten en kund har med dem eftersom hon svarar i telefon såg han oerhört förvånad ut och insåg rätt snabbt sitt felaktiga sätt att tänka – hon var ju ansiktet utåt och den som la ribban för hur omdömet och ryktet om företaget spreds! Henne hade han knappt bemödat sig att hälsa på om mornarna och än mindre lagt sig vinn om att behandla med samma värde som övriga på företaget.

Idag när vi ser tillbaka på detta specifika företag har de vänt siffror och attityder i en mycket positiv riktning och VD:n tycker idag att det är ett pinsamt minne men ack så lärorikt. Han tog tag i sin människosyn och vågade se sig själv i spegeln och ta tag i det som han inte uppskattade om sig själv. Tänk om fler av oss vore så modiga.

Tänk om vi vågade se sanningen om oss själva i spegeln och vågade stå för dem vi är. Det finns inget rätt och fel men när vi inte står för vad vi tänker, säger och gör kommer vi konstant att gå omkring med dåligt samvete eftersom vi inte är ärliga med oss själva. Det är när vi inte är sanna mot oss själva det blir jobbigt med syn. När någon frontar oss med något vi sagt eller gjort och vi inte står för det så känns det oerhört jobbigt och trist. Vi förlorar ansiktet och beroende på hur mycket det berör oss så skäms vi och mår dåligt.

Är det värt det?

Visst vore det bättre att alltid våga vara ärliga - åtminstone mot oss själva. Det är väl tufft nog att möte andras förväntningar i alla fall? Om vi börjar vara ärliga kommer det per automatik vara en person som alltid är stolt över oss och det är mitt eget ego. En bra start för att kunna arbeta upp en stabil grund att stå på och en förutsättning för att må fantastiskt bra och kunna njuta av livet!

Allt för ofta när vi gör en övning som handlar om att leva företagets värdegrund tenderar deltagarna att sätta högre betyg på sitt eget beteende än på andra. Det är alltså alltid lättare att bedöma och tycka om hur andra borde göra eller gör. Varför är det så? Har det med våra egna tillkortakommanden att göra? Det kan vara olika orsaker det är helt klart. För en del människor gäller det att inse att vi faktiskt sitter med en felaktig självbild och därav inte vill förstå vilka signaler vi själva skickar ut. I de flesta fall tror vi dock att det handlar om att vi har för dålig självkänsla och tror oss behöva vara perfekta för att duga. Då blir till och med självklarheter svåra att leva upp till och som en skyddsmekanism skyller jag gärna på andra i omgivningen eller på omständigheter, tja allt bara inte på mig själv. Jag vågar alltså inte ta ansvar för mina handlingar. Det finns inget rätt eller fel i hur vi är och beter oss som människor förutom kompassen i min egen mage. Detta gäller så länge jag inte kränker eller sårar andra människor. Förutsatt detta; känns det rätt för mig, ja då är det rätt och det innebär att jag vågar stå för vad jag tänker, säger och gör och inte bli en nickedocka till vad andra säger och tycker, deras åsikter och värderingar. Granne med vår självkänsla bor nämligen våra värderingar och ju tryggare jag är som individ desto tryggare kommer jag att känna mig som människa, kollega, ledare, förälder, partner eller chef.

Det är när jag lever mina värderingar som jag känner mig stolt och harmonisk. Det är därför en stark självkänsla är en förutsättning för att slippa oroa mig och känna mig otillräcklig.

Ta reda på vem Du vill vara, var ärlig och lev livet fullt ut i varje situation. Då kan till och med poker vara kul även när det blir syn. Ingen av oss kommer i längden att kunna undgå syn – visst är det bra att vara redo då!!